Soffpotatisen

Eftersom jag som ny gymkortsägare inte har de bästa självförtroendet så köpte jag ett gymkort på stans minsta och kanske äldsta gymmet. Det har dygnet runt öppet och har haft ett rykte om sig att vara det så kallade "ryss-gymmet" !!

 

Jaha tänker ni, de va ju smart gjort av en ohälsosamt fet tjej som har dåligt självförtroende och aldrig har lyft med fria vikter, för det finns knappt några maskiner på detta gym. Ja hur tänkte jag här, det har jag också funderat på. Men nu har jag varit några gånger och har börjat känna någon sorts kärlek till detta "ryss-gym". För det är nämligen nästan aldrig några grymma fitness atleter där när jag är där. Har nästan funderat på om det spökar där inne för vikterna flyttas, stänger flyttas och det städas ju någon gång. När spökena vistades där visste jag inte förens idag!

 

För idag var det ingen bra gymdag, när jag kom dit på min vanliga morgon-gym-tid så stog det en bil där. Jag drog ett varv runt kvarteret, köpte en kaffe på macken, ja ni förstår. Tillslut var jag tvungen att ta tjuren vid hornen och kliva in geno dörren. 

 

In genom dörren klev jag och möttes av ett vrål! En riktigt tung bit, med keps...och gubbar med keps...aja jag gick till omklädningen (mixat!! så litet är gymmet! dock med lås =P ) Han skrek och svår, lät och såg ut som en riktig rövare. Fram med gud vet hur många kilos hantlar (lät tungt iaf) pust, stön, stonk, svordom, harklingar, ja han levde nog om mer än de mesta.

 

Jag då...jo jag fick gott ta och ställa mig framför min eleiko stång på 20 kg. Knöböj stod på agendan...utan vikter...till att börja med iaf. Det blev inga vikter heller. Var på tok på för okoncentrerad och tankspridd, är ju inte van at gymma med folk. Jag har ju i min ensamhet fått exprimentera fritt. Nu har jag ett 100+kg muskelberg som tittar på.

 

Militärpress nästa, inga vikter där heller (har inte blivit så stark än). Sedan paradgrenen marklyft, min favorit! Den övningen där jag har lyft hela 90 kg!!! Sjukt stolt över den prestationen. Idag...30 kg och 2 reps på 40 kg. Självförtroede i botten!

 

Inte nog med de, städerskorna kom.

 

Förbannad, besviken och på dåligt humör så packar jag ihop och drar.

 

Förbannad och besviken på mig själv, att jag inte kan som alla andra vanligt dödliga Svenssons gå och gymma som alla andra. Att jag inte kan koppla bort folk i min omgivning och bara stöna, stonka och svära bäst jag vill. Ge fan i alla andra och bara köra på, att ta i så ögonen sprängs. Att ta i så att man blir sjukt sliten och stolt över prestationen.

 

Jag vet inte om det bara är jag eller om det är ett vanligt fenomen. Vill ju kunna forsätta rida på min framgångsvåg och känna att jag med gott samvete kan vara soffpotatis efteråt.

 

Snälla kom med tips på hur jag ska gå vidare från detta problem.

 

Best regards

 

/Fegisen